Linnéa vill gå hem.

Linnéa vill gå hem, hon vill inte bo hos Pauliinas mormor längre. Vi bytte lägenhet med hennes kompis mormor. Fick visa henne till sitt rum å förklara att det är här Nea bor nu. Det är så här honn kommer bo de närmsta åren i alla fall.

Igår vare min födelsedag som blev inställd dels för att jag är sjuk och dels för att min systerson, William har vattenkoppor. Ville inte låta flickorna få det innan jag och Erik åker till Polen (Kryssning) på Fredag. MEn det sket sig i vilket fall för dom har fått det. Dom träffade honom 2-3 dagar innan det bröt ut på honom å det är då han smittar som mest så det var bara att ta prickarna. Dock var min syster å hennes kille på besök igår ändå. Å självklart Willepille! Han blir helt vild när han får leka med Linnéa å Olivia leker i ett eget litet hörn. Haha ni skulle sett. Linnéa har ett litet piano (key...) Å det är en leksak som det slåss flitigt om. Linnéa tog fram den och William blev tokig och när Olivia fick syn på den blev hon också helt Vild. Hon drog i Willes kläder å skulle få bort honom. Då tar Linnéa sitt piano och går och kvar ligger två bebisar på magen och gapar i chock.

Jag börjar få tillbaka smaksinnet. Igår åt vi tacos och jag hade lika väl kunnat äta surströmming för det smakade ingenting. Men sällskapet var trevligt så det kvittade.

Finland! Det var trevligt. Lång resa dit. Sex byten: Bil, flyg, flyg, buss, tåg, tåg och slutligen bil igen. Det gick bra. Måste säga att det kan vara jobbigt att resa med barn men mina var duktiga. Alla som säger att man blir låsta av barn fuck them. Man kan ta med barn överaltt (Krogen är väl inte optimalt kanske) men att resa med barn är inte som att resa själv men det gör dom absolut inte till ett hinder. Det var en mysig resa. Vi bodde så långt in i skogen man kan tänka sig typ. Vid en sjö. Å bastu (Finnar.....) Det var en bra resa.
På väg till flygplanet
På köpenhamns flygplats (Som förövrigt är enorm)
Helsingfors
På bryggan!
Mys!
Så här såg kvällarna ut.
Världens bästa Nea.
Badtajm!

Finns hur många bilder som helst men detta får räcka.

Jag vill avsluta detta inlägget med att sända en tanke till Norge som land, Norges befolkning, de avlidna, de anhöriga och de skadade.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0